Om din katt testar positivt för FIV finns det ingen anledning till panik. Sjukdomen innebär en ökad risk för att utveckla andra infektioner och sjukdomar, men med regelbunden veterinärvård och vård i hemmet kan katten fortfarande leva ett fullgott och lyckligt liv.
Felint immunosuppressivt virus (FIV) är en sjukdom som alla kattägare bör känna till. Det är särskilt viktigt om du funderar på att ta hem en ny katt. Genom att testa nya katter kan du fatta välgrundade beslut om huruvida katten ska bli en ny familjemedlem eller ej, samt om hur du bäst tar hand om katten under hela dess liv.
Vad är felint immunosuppressivt virus (FIV)?
Felint immunosuppressivt virus är ett retrovirus som drabbar katter. Den förekommer hos katter över hela världen och drabbar två till fem procent av alla katter.
Hur får katter FIV? De allra flesta katter med FIV får det genom att ha blivit bitna av en infekterad katt. Viruset finns då i kattens lymfkörtlar och T-lymfocyter och sprider sig till hela kroppen. Som namnet antyder skadar och försvagar viruset kattens immunförsvar, vilket gör katten mottaglig för andra infektioner och sjukdomar.
Felint immunosuppressivt virus fungerar på samma sätt som humant immunbristvirus. FIV i sig dödar inte din katt, men det ökar risken för andra sjukdomar. Det är dessa sekundära infektioner och sjukdomar som orsakar obehag för katten och som slutligen leder till döden. Den kroniska sjukdomen i FIV-infektionens slutskede kallas ibland för katt-aids.
Tecken och symtom på FIV hos katter
Symtom på felint immunosuppressivt virus varierar beroende på sekundärinfektionen orsakad av det försvagade immunförsvaret. Vanliga symtom på FIV hos katter är:
- Förstorade lymfkörtlar
- Feber
- Viktminskning
- Dålig aptit
- Dålig pälskvalitet och ovårdat utseende
- Diarré
- Konjunktivit (irritation i ögonen)
- Inflammation i munnen
- Sår som inte läker
- Nysande
- Kroniska urin-, öron- eller övre luftvägsinfektioner
- Vissa katter kan också ha beteendeförändringar eller andra neurologiska avvikelser, inklusive kramper
Som du kan se finns det inga specifika symtom på FIV hos katter som inte överlappar med andra sjukdomar. Katter med återkommande infektioner som reagerar på behandling men sedan återinsjuknar bör misstänkas ha FIV, särskilt om de uppehåller sig utomhus eller nyligen har blivit bitna av en annan katt.
Testning av katter för FIV
Som tur är kan man testa FIV med ett enkelt blodprov. Många kliniker och sjukhus har egna tester som testar för både FIV och kattleukemi. Det finns flera olika alternativ, men det vanligaste FIV-testet för katter är en enzymkopplad immunabsorberande analys (ELISA), som kontrollerar om det finns antikroppar mot FIV i kattens blod.
När en katt är infekterad med FIV producerar immunsystemet antikroppar för att bekämpa viruset. Det är dessa antikroppar som testet upptäcker. Vuxna katter som inte har utsatts för FIV har inga antikroppar.
Inget test är perfekt, så om din katt testar positivt för FIV rekommenderas ett andra test för att med blodprovet bekräfta resultatet. Förutom antikroppstester är det också möjligt att göra en polymeraskedjereaktion (PCR) som påvisar virus-DNA i blodet. Tillförlitligheten hos PCR-tester för FIV varierar, så det är viktigt att använda ett pålitligt laboratorium.
Det är möjligt att få ett falskt negativt resultat om katten testas för tidigt efter infektionen. Det tar vanligtvis åtta till tolv veckor innan antikroppar kan påvisas. Om din katt har blivit biten av en katt som är FIV-positiv eller vars status är okänd är det viktigt att testa din katt på nytt två månader efter att den utsattes för FIV. Falska negativa resultat kan också förekomma hos katter med FIV i ett extremt sent skede. Detta eftersom deras immunsystem har blivit så undertryckt att det inte längre producerar antikroppar. Dessa katter visar tecken på sjukdom.
Kattungar kan få antikroppar mot FIV från råmjölken om modern är infekterad med FIV. När kattungen har avvants kommer antikropparna från modern att avta och elimineras från kroppen vid sex månaders ålder. Det rekommenderas att en kattunge som testar positivt för FIV vid ung ålder bör testas på nytt efter sex månaders ålder, eller genomgå ett PCR-test för att bekräfta om kattungen verkligen har FIV eller inte. Det är sällsynt att kattungar får en FIV-infektion från sin mamma.
Vilka katter bör testas? Alla katter bör testas för att fastställa deras FIV-status, särskilt innan katten flyttar till ett nytt hem eller tas emot på ett djurhem. Detta hjälper till att förhindra att sjukdomen sprids till andra katter. Katter med ihållande eller återkommande sjukdom bör också testas för att avgöra om FIV är en bakomliggande faktor. Katter som tidigare har testats negativt och som har levt inomhus, antingen ensamma eller med andra katter som de kommer överens med, löper låg risk att smittas av FIV och behöver inte testas på nytt om inte en potentiell exponering inträffar, t.ex. om de smiter ut genom en dörr och kommer tillbaka med en bitskada.
Behandling av felint immunosuppressivt virus hos katt
Det finns ingen behandling för att bota FIV. Målet när det gäller infekterade katter är att hålla dem symptomfria så länge som möjligt samt att behandla sekundära infektioner när de uppstår.
En asymtomatisk katt som är FIV-positiv bör hållas inomhus för att begränsa exponeringen för parasiter och sjukdomar och för att förhindra att den hamnar i slagsmål och sprider sjukdomen vidare. Dessa katter bör också få en balanserad kost som är anpassad för deras livsskede. Veterinärundersökningar rekommenderas två gånger om året för att upptäcka eventuella sjukdomstecken tidigt. Dessutom rekommenderas årliga blod- och urinprov. Även inomhuskatter bör året runt få läkemedel som förebygger parasiter.
Den antivirala substansen zidovudin (även känd som azidotymidin eller AZT) används ibland vid FIV-infektioner för att minska virusbelastningen. Den är särskilt bra för katter som visar neurologiska symtom eller har inflammation i munnen.
FIV-positiva katter som visar tecken på sjukdom kommer att få stödjande vård, inklusive vätsketerapi för vätske- och elektrolytersättning, antiinflammatoriska läkemedel och immunstärkande läkemedel.
Tips för att hålla din FIV-positiva katt frisk är bland annat:
- Håll den inomhus
- Planera in veterinärundersökningar var sjätte månad
- Gör blod- och urinanalyser varje år
- Håll katten fullt vaccinerad
- Använd läkemedel för att förebygga parasiter året runt
- Sterilisera eller kastrera för att minska risken för att katten stryker omkring, hamnar i slagsmål eller smittar kattungar
- Håll vikten under kontroll
- Utfodra med en balanserad kost
- Undvik råa livsmedel på grund av ökad risk för bakterieinfektion
Är felint immunosuppressivt virus smittsamt?
FIV drabbar endast katter. Det kan inte spridas till människor eller andra djur. Felint immunosuppressivt virus hos katt smittar dock från katt till katt. Den överförs oftast via saliven i ett bitsår. Alla katter kan få det, men de katter som löper störst risk att få FIV är okastrerade hankatter som stryker omkring och slåss.
I sällsynta fall kan FIV överföras från en katt till hennes kattungar, vanligtvis före eller strax efter födseln. Den kan också spridas via infekterat blod, till exempel under en blodtransfusion. Det är osannolikt att det sprids genom normala sociala interaktioner mellan katter, och det överlever inte länge i omgivningen.
Historiskt sett har FIV-vacciner inte varit 100 % effektiva, vilket innebär att vaccinerade katter fortfarande riskerar att få FIV. Vaccinerade katter kommer också att testa positivt vid antikroppstester. Beslut om vaccin fattas från fall till fall tillsammans med din veterinär.
Vad är utsikterna? Livslängd för katter med FIV
Hur länge lever katter med FIV? Den goda nyheten är att dessa katter fortfarande kan leva ett normalt liv. Studier visar att retrovirusinfekterade katter, särskilt de FIV-infekterade, kan få en normal livslängd om de får lämplig skötsel och sjukdomshantering.
FIV har tre stadier: akut, asymptomatiskt och kliniskt. I den akuta fasen, vanligtvis en till tre månader efter exponeringen, kan katten ha förstorade lymfkörtlar och feber när viruset etablerar sig. Vissa katter kan också ha dålig aptit under denna tid. De flesta kattägare märker aldrig att något är fel.
När katten utvecklar antikroppar mot viruset går den in i en asymtomatisk fas. Denna fas kan pågå i flera år. Katten ser frisk och normal ut, men kan utsöndra viruset i sin saliv. Vissa katter kan vara sjuka under perioder, men sedan återfår de en god hälsa.
Det kliniska stadiet är när immunförsvaret har försvagats till den grad att katten visar kroniska sjukdomstecken.
Eftersom FIV-positiva katter har ett försvagat immunförsvar löper de en ökad risk att drabbas av ett stort antal infektioner och sjukdomar. Även normalt förekommande bakterier kan orsaka farliga infektioner, och katter med FIV löper fem gånger större risk att utveckla cancer. Alla tecken på sjukdom eller infektion hos en FIV-positiv katt bör undersökas och behandlas omedelbart.
En katt behöver inte avlivas bara för att den har testat positivt för FIV. Med god vård och fullgod näring kan den hålla sig frisk i många år! Precis som för alla andra katter bör man överväga avlivning om sjukdomen orsakar lidande.
Kan FIV-positiva katter leva med andra katter?
Eftersom FIV är en smittsam sjukdom rekommenderas det att positiva katter hålls åtskilda från katter fria från FIV. Om du har en FIV-positiv katt kan en ny katt orsaka stress som gör katten känslig för sjukdomar (eller så kan den nya katten föra med sig en sjukdom). Om du har en FIV-negativ katt och överväger att adoptera en FIV-positiv katt måste introduktionen ske mycket långsamt och försiktigt för att undvika slagsmål och att den befintliga katten utsätts för fara. Om en av dina nuvarande katter testar positivt bör alla katter i hushållet testas och sedan helst delas upp i grupper för att förhindra att de friska katterna smittas.